Doughs på Upptåg

Vissa människor i en speciell situation har förmågan att ge mig en klump i magen. Jag tycker jättesynd om dem och önskar att jag kunde göra nått eller säga nått men jag kan ej för allt sitter egentligen bara i mitt huvud.
 Det är namligen så att jag tycker jättesynd om vissa när de äter, pga deras ansiktsuttryck när de väl gör det. Denna konstiga företeersen började någon gång på mellanstadiet i matsalen på Ramdalsskolan som jag då gick på. Mannen som startade det hela var min klassföreståndare och heter Christer Schiller. Det är en man som många fruktade och han var många gånger väldigt sträng och lite old school så att säga. Jag gillade honom inte alls och han bla fick mig senare att byta skola, men när den stackarn åt visste jag ej vad jag skulle ta mig till. Han var så stressad av att behöva vaka över alla oss busiga elever att han fick slänga i sig maten, tre slevar åt gången innan han hann tugga och svälja fort, och hela tiden snegla upp på oss..
 En annan sak som gjorde saken så himla mkt värre var att han alltid satt själv vid ett eget bord. Det är en annan sak som krossar mig. Jag kan ogilla en person hur mkr som hellst men om den sitter och äter själv så sätter jag mig nästan bervid bara för att. Alla människor som sitter själva och äter får ett speciellt uttryck i ansiktet. De försöker spela oberörda men man ser så tydlig hur jobbigt de tycker det är att sitta själva. Många försöker se distraherade ut genom att tex läsa en tidning eller nått men det funkar oftast inte. De tittar upp på folk som om de tänker nej titta ej på mig sådär jag har valt själv att sitta för mig själv. 
 
Det jag skulle komma fram till är att jag vet aldrig innan om jag kommer känna såhär när människan äter förens jag väl ser den göra det. Det har att göra med hur den tuggar mest, i en kompination med blicken. Kan ej riktigt beskriva det men ett bra ord för att uttrycka hur de ser ut är hjälplösa. De ser ut som om de känner sig skylldiga att de äter just den saken eller så ser de ut som om nån snart ska ta maten ifrån dem. Varför jag kom att tänka på detta nu är för att nyss när jag gick ut till köket med min tallrik så satt German min lite knubbiga rumskamrat i vardagsrummet och åt. När jag gick förbi gav han mig en jättesnabb blick som såg jätte skylldig ut. Som om han visste att han gjorde nått fel, fast han bara satt där och åt. Men han var ju som sagt ensamen oxå, vilket gjorde saken värre. Jag kännde mig som en jättedålig rumskamrat som spenderar all sin tid på rummet och ville bara gå in dit och säga nått. Fråga om allt var bra för jag fick dendära klumpen igen. Men det kändes dumt, visste ej vad jag skulle säga. Så jag gick bara tillbaka till rummet :/

Dessa människor som jag väl sett äta nån gång och märkt att de har detta uttrycket har jag väldigt svårt för att äta med igen. Jag vill bara krama dom och säga att allt är ok, de får äta och ingen annan ska komma och ta maten ifrån dom. Detta kan ju leda till problem ibland, eftersom tex en av dessa som jag märkt är en kompis till en kompis som jag träffar då och då och då ofta äter tillsammans med. En annan sådan är min morfar. Fast han är ej ett lika allvarligt fall som många andra, jag har vant mig vid att se det. Det är bara det att han aldrig blir mätt. Tar alltid massa mer och äter tills all mat är slut. Då känns det som om han är så hungrig bara. Vill bara ge honom all mat som finns och säga att det är ok, ät på. Så tuggar han som han gör oxå men. Jag brukar försöka att sitta vid samma sida som honom när vi äter så jag ej ser det rakt på.

Ingen behöver säga det till mig jag vet redan att detta är mkt stört. Men det är jag.

DOUGH D.

Jag tänkte köra med en More About Dough eftersom jag inte har något annat för mig och är livrädd eftersom pappa har lämnat mig ensam på sitt jobb för att jag inte var klar med filosofin när han slutade. Jag hoppas han kommer inom några minuter men då kan jag passa på att göra detta eftersom det var ett jävla bra tag sedan. ;D

När jag var 14år och åkte på konfirmationsläger på Enandergården som ligger utanför landvetter så var jag med om det värsta! Dagen började säkert fint med att man sprang och tog de fräschaste sängarna som möjligt och sen lekte vi antagligen kristna lekar som krama trädet eller kedjan typ. På kvällen skulle vi gå ner till en krypta som fanns under det stora huset vi skulle sova i och det var fan bajsäckligt! Det kändes typ som om en gravkammare och jag var nära på att skita på mig medans alla andra hade det helmysigt. Väl uppe på rummet så hade inte min rädsla lagt sig utan förvärrades bara utav att prästen sa till oss flickor att en man hade hängt sig i just det rummet vi skulle sova i och sen lämnade hos oss i mörkret.. En stund senare hör vi ett gnisslande ljud uppifrån och senare ett kastrullock som faller till marken ovanför våra huvuden. Vi skrek som bara den och jag trodde döden skulle hämta mig! det slutar med att vi bankar in till våra grannar för att vi är så rädda och helt plötsligt började mina rumskamrater att gallskrika.....
Jag blödde näsblod av rädsla! HAHA

DoughT

Igår packade jag upp mina filmer, TV-spel och CD-skivor. Därbland fanns oxå 7 st VHS filmer, av väldigt olika karaktär. Jag vet inte varför jag har sparat dem, eller varför jag har just dessa udda sju stycken, men vem vet - de kanske kommer till användning nån gång i tiden.

De sju filmerna är:
Lejonkungen 2
Moulin Rouge
Mannen som kunde tala med hästar
Crossroads
Sherdil
 
Plus två som jag har spelat in massa saker på själv, bland annat en av mina föredetta favvofilmer - med dåvarnde hunken Ryan Phillipe - Sex lektioner i kärlek, sista avsnittet av Buffy och vampyrerna (som jag var besatt av i runt sexan kanske), och en dokumentär om David Beckham från 2003-2004... haha

DOUGH D.




Sex lektioner i kärlek, ryan med blått hår som lockade mig på nått konstigt sätt...


haha detta är ju lite lagom pinsamt sådär, men jag kollade varenda dag !

Jag är en ganska känslig flicka som grinar för det mesta, men det finns en sak som alltid lyckas knäcka mig - bebisar på tv ! Alltid när jag kollar på typ Grey's Anatomy eller Private Pracitce och de visar nyfödda bebisar börjar underläppen darra på mig. Speciellt om de är födda för tidigt och är extra mini. De har ju så små fötter å händer.. ligger där i en sån kuvös eller vad de heter, helt hjälplösa ! Man vill ju bara ta upp dom å hålla dem så försiktigt det bara går så att de ej krossas !

DOUGH D.

Min absoluta favvodryck är orgasm,ingen dryck är i närheten av dess godhet, mums!

DoughT & Evelina @ Grekland. De 2 vita är självklart orgasmer.haha!


En annan dag men samma plats, och doughT har återigen några orgasmer på bordet
denna dag fick det bli en screaming orgasm också, det är som en vanlig fast med lite chokladsås

DoughT

Sedan första gången jag träffade Jonathan har jag gjort det till en vana att göra ett litet hjärta i min kalender på de dagarna vi träffats. Jag kollade nyss i min kalender från 2008, där vi tydligen träffades 259 dagar av 365.. Det måste väl vara mer än 2/3 va?! jag tycker alla fall.. Även fast jag har räknat de dagar då vi tex bara träffades på morgonen för han sov över:P mys ändå !

DOUGH D.

Jag äger 35 st klänningar märkte jag nu när jag packar mina kläder !

DOUGH D.

Detta fenomen som jag nu ska berätta om har utvecklat sig de senaste året ungefär. Det är nämligen så att jag har blivit LIVRÄDD för att åka bil. Det finns många undantag för denna rädsla. Det är tillexempel helt okej när jag kör själv, då känner jag mig oftast tryggast för jag känner att jag har kontrol. Oftast när bejb kör går de oxå bra, förutom när han är sur eller vill styla lite å brassar på som fan, speciellt i kurvorna.
Däremot när Christer min låtsaspappa kör, då är det som värst. Han har visseligen haft körkort i typ 30 år vilket borde göra mig lugn, men så är det tyvärr inte. Han kör alltid allderles för nära bilen framför, och om han blir sur eller nått på nån i trafiken visar han det alltid, genom att tex. köra ännu närmre den bilen å hetsa den i baken.
Nått annat som oxå är hämskt för mig är vinterkörning! Sist jag åkte långt var när vi skulle till Oxelösund, vilket är ca 38 mil. Det var på jullivet och det hade snöat massa och var halt på vägarna, det inbillade jag alla fall mig. Jag verkligen såg och kände framför mig att bilen skulle åka av vägen å rulla några varv i diket, att jag var den enda som överlevde och skulle behöva ta hand om mina syskon som inte var med i bilen själv... :/ Det var oxå tidigt på morgonen så min kropp ville självklart sova lite.. Jag försökte verkligten men varenda gång bilen bromsade in lite satte jag mig upp med stirrande ögon.. 
Sen ska vi inte ens tala om att köra om stora långtradare när det blåser eller när två vägar blir en som ett Y typ, då känns det ju alltid som om bilen brevid ska köra in i sidan på en med en hisselig fart...

Jag tror jag får skylla denna galenskapen på halkkkörningen ! Den genomgången innan, om alla faror å hur viktigt de e att inte göra vissa grejer och så vidare.. Det var droppen !

Som nämde i överskriften; jag behöver serriöst terapi....

DOUGH D.  

Jag skulle egentligen kunna ha 2 prickar i mitt register, helt forjavligt men jag har haft tur och slingrat mig ur det hela... tro nu inte att jag har gjort inbrott eller kopt knark eller liknande, det ar bara sma obetydliga saker som nog alla har gjort men bara inte ha rakat vara pa samma plats som en civilpolis..

Nar jag var nyss fyllda 15ar tog jag alltid min feta silvriga vespa till innebandytraningen. Min pappa hade kopt den till mig och nar han skulle tvatta av den for forsta gangen kollade han innuti dar alla slangar och sant sitter och hittade en liten kontroll, en black box ett sorts trimm som man klickar pa en knapp och sa gar moppen genast mycket fortare..

Sa efter en traning skulle jag och Cissi ta oss hem, jag hade olyckligtvis glomt att ta med min extrahjalm sa hon fick helt enkelt vara utan eftersom hon inte heller hade sitt busskort med sig. Vi brummar pa pa cykelbanan eftersom jag har en gammal vespa som bara far ga i 30km/h men nu gick i 75, vi hade kommit halvvags och skulle just svanga av hem till henne da en svart volvo bakom oss satter upp en en lampa pa taket och kor upp pa cykelbanan och korsar var vag..

Vi bonade och bad men det gick inge vidare, Vi ljog ocksa ihop en massa om att hon hade brutit benet och skulle hem sa att hon kunde aka till sjukhuset. De skrattade at oss och ringde vara foraldrar, men som tur var svarade ingen..de sa ocksa att vi skulle fa varsinn prick, men vad jag vet sa finns det ingen dar. Den andra pricken tar vi nog upp min min och doughs galna upptag!

DoughT

Jag älskar mjölk, dricker det väldigt ofta till vädligt mycket, de är nog en av min favvodricka.. Efter Cola då kanske.. fast jag föredrar Zero eller light...
Alkohol däremot, har jag väldigt svårt att få i mig.. Det är nog sedan vi var i Sunny Beach, var ute alla kvälar i sträck första dagarna i veckan... Sen kom min lilla "magsjuka" eller vad de nu var.. hade feber, ont i halsen, spydde.. Ja allt möjligt... När jag sedan skulle smaka på lite alkohol en viss tid efter, hemma igen.. Gick det bara inte, de lilla jag fick ner gjorde att jag fick världens gåshud och gjorde de fulaste grimarserna ever...
Det har blivit lite bättre med tiden, kan dricka cider öch ta en och annan shot då och då.. Men absolut ingenting som smakar för mkt alkohol eller är för starkt...

Så, nu vet nu vad jag föredrar att dricka, vilket kan vara mkt givande !

DOUGH D.

Nu ar jag hemma fran min weekend pa Tysklandsfarjen..Det blev inte riktigt som jag hade tank mig men det var helt okej! Nar vi var framme pa sondagen hade vi tankt att ata pa resturang, men sa vitt jag vet har jag inte sett en enda som varkar vettig forutom den vi firade var forsta manadsdag pa..Men vi ville testa nagot nytt och nar vi gar pa Kiels gator upptacker vi att allt ar stangt. Typiskt! Men subways var var raddare i noden sa jag at en god chicken breast pa Subways medans min man at en chicken teriyaki, att han inte har kommit ifran det stadiet..

Men nu till det vettiga...More About Dough!

Pa bussen hem fran skolan upptackte jag att jag hade satt mig bakom ett gammalt par pa ca70ar, bakom mig satt det ocksa ett aldre par. Nastan omedvetet stangdes min nasa av och jag andades endast med munnes for att sa lite lukt som mojligt skulle na min nasa..Min puffiga jacka och min feta vaska gjorde att det blev svarare och svarare att bara andas med munnen sa nar jag val gick back to normal satte det sig en gamal pensionar pa satet bredvid mig!! Han luktar nagot forfarligt och satt pressad mot min jacka.

Nu ar min jacka ute pa vadring och jag tanker numera inte flytta pa vaskan nar aldre kommer nara mig. De flestar luktar sa illa sa jag vet inte vad, uuuah! Detta ar nagot DoughT inte klarar av, old people.

Har just nu en liten paus i mitt målande, sitter mitt i rummet med datorn och en liten godispåse från 4Gott som har öppnat precis här brevid typ. En sak som man numera ej kan finna i min godispåse är röda godisar...
Jag läste i Gp för nån vecka sedan vad alla dessa E-kombinationer betyder.. E120 som är den röda färgen i godiset, och även E904, innehåller ryggmärg eller nått liknande från skallusen ! Sånt vill man ju ej äta så klart, synd bara för röd har altid vart min favvosmak på godis :/ men men, della lär väl hålla i sig ungefär lika länge som alla andra hysterier å sånt, ungefär nån vecka..

DOUGH D.

Detta kan ju ses som lite barnsligt å generande, men jag har två små substituter till min älskling när han ej är här.. Först har vi apan.. Alla tror att det är en björn men kan säga bestämt att det är en apa.. fördelarna med den är att den kramar tillbaka om man kramar den, alltså, typ alla fall. Det känns som de eftersom han har så mysiga armar.
Sen har vi Love, uttalas alltså som det svenska namnet.. Det är min lilla nalle som jag fick av bebj innan jag skulle till Sunny Beach.. Den tar jag alltid med mig när jag reser utan honom, även fast det kanske bara är över helgen..

Barnsligt å töntigt jag vet.. men vad gör man inte när ens pojke är borta?

DOUGH D.